Öroninflammation
Helg igen, dagarna går så fort och veckorna likaså. Idag, Lördag åkte vi till Chapel Hill för att kolla läget inför Carolines flytt. När vi skulle gå en promenad runt i universitetsområdet fick Jonathan helt plötsligt ont i örat och började skrika och gråta. Jag trodde givetvis att det var för att han inte ville gå mera, så jag sa att han skulle sluta larva sig.
Vi har nämnligen trott på honom flera gånger, då har det gällt brutna ben, bajsig, feber, tandvärk, huvudvärk m.m men det är bara som han drar till med när han har tråkigt, tex, när vi går i affärer som inte passar honom osv...och nu trodde jag att detta var ett sådant tillfälle men icke..han fortsatte att vara ledsen, det är nog allvar kom vi fram till.
Väl framme vid bilen fick han en Alvedon i rumpan, sen körde vi den drygt timmes långa bilfärden hem. Sjuklingen somnade som tur var i bilen.
Man ska inte bli sjuk på Lördagar, då är den vanliga sjukstugan stängd, vi fick leta upp en annan...innan alla försäkringspapper och alla blanketter var ifyllda så hade det gått en bra stund. Väntetiden därefter beräknades till 2 timmar.
Allt gick bra, vi kom in till en bra läkare som skrev ut antibiotika och några smärtstillande droppar att ha i örat. Sedan åkte vi direkt till ett "drive in"apotek. Väl hemma fick sonen sin medicin, sen har han inte sagt ett ljud. Effektiv medicin, undrar vad det är för dundermedel han fick.
I morgon ska vi göra som alla andra amerikaner här i trakten, gå i kyrkan. Denna "svarta" kyrka ska bjuda oss på gospel, spännande!
Från en öroninflammationsdrabbad familj till en annan: Halleluja för amerikansk hästkursmedicin. Vi har gjort akutbesök på Deep River-kliniken, Wendover nästan framme vid Palladium, ingen väntetid alls varken på en torsdagskväll eller helg.
