Gospel
Att gå upp tidigt på Söndagsmornar hör inte till vanligheterna i vår familj. Men idag skulle vi besöka en Baptistisk Gospelkyrka. Långt ute i "nowhere" hittade vi kyrkan. Det skulle vankas gospelmusik.
Kyrkan var liten, församlingen ca 40 stycken svarta amerikaner som förmodligen besökte kyrkan regelbundet. Vi välkomnades varmt, de var lite nyfikna på oss så de frågade om vi vill komma fram och berätta lite om varför vi var där och om Sverige. Roger fick bli den självklara talaren och det klarade han galant. (Numera kallar vi honom för Pastor Hidenbäck). De bad för oss att vi skulle trivas och att mina föräldrar och Hanna (Rogers dotter) skulle få en säker och trevlig resa hem.
Miljön var ljus och vacker, det var kristallkronor i taket, blommor och ett enkelt träaltare. Inredningen var vinröd plysch, både på golvet och de mjukt stoppade stolarna, det var tur för vi var inte ute i bilen förrän 2½ timme senare.
Det var mycket musik och sång, alla stod upp och klappade och sjöng. Församlingen kom med höga infall, rop och engagemang hela tiden. De var så högljudda så Morfar fick ta av hörapparaten.
Mitt i alltihop fick vi gå runt och önska varandra Gott Nytt År, alla kramade alla.
Efter kramarna blev vi bjudna på nattvaden och i detta förpackningarnas land var det givetvis engångsförpackningar med oblatet i locket.
Detta var en bra start på denna soliga Söndag, som vi sedan tillbringade ute på trädecket.
hallelulja!!!
Kyrkan var liten, församlingen ca 40 stycken svarta amerikaner som förmodligen besökte kyrkan regelbundet. Vi välkomnades varmt, de var lite nyfikna på oss så de frågade om vi vill komma fram och berätta lite om varför vi var där och om Sverige. Roger fick bli den självklara talaren och det klarade han galant. (Numera kallar vi honom för Pastor Hidenbäck). De bad för oss att vi skulle trivas och att mina föräldrar och Hanna (Rogers dotter) skulle få en säker och trevlig resa hem.
Miljön var ljus och vacker, det var kristallkronor i taket, blommor och ett enkelt träaltare. Inredningen var vinröd plysch, både på golvet och de mjukt stoppade stolarna, det var tur för vi var inte ute i bilen förrän 2½ timme senare.
Det var mycket musik och sång, alla stod upp och klappade och sjöng. Församlingen kom med höga infall, rop och engagemang hela tiden. De var så högljudda så Morfar fick ta av hörapparaten.
Mitt i alltihop fick vi gå runt och önska varandra Gott Nytt År, alla kramade alla.
Efter kramarna blev vi bjudna på nattvaden och i detta förpackningarnas land var det givetvis engångsförpackningar med oblatet i locket.
Detta var en bra start på denna soliga Söndag, som vi sedan tillbringade ute på trädecket.
hallelulja!!!
Kommentarer
Trackback
